Idag är det sista dagen innan julafton. Vad skönt det ska bli när allt är över. Jag är iallafall klar med alla julklappar, vet inte hur många tusenlappar som gått åt. Så onödigt egentligen. Men stressen är iallafall över för min del nu. Ikväll blir det uppesittarkväll med bingolotto, får väl bara hoppas på storkovan..
 
Var till fjällen några dagar med vovven också. så skönt att komma ifrån lite, samtidigt är jag så himla sällskapssjuk. Vill umgås med fantastiska människor som ger mig glädje. Var är alla såna? Jag behöver öppna mitt sinne för andra människor utanför min comfortzone. Jag vet att det kommer ge något tillbaka till mig.
Jag är inte längre mitt gamla jag.
 
 
Så snart är det dags för mig att åka ut för sista arbetspasset innan jul. ToR Stockholm sedan går jag på ledigt fram tills nästa måndag. Imorgon åker jag och hunden till fjällen några dagar, bara njuta av vintervädret, elda lite i kamin och mysa. Sista julklapparna tänkte jag försöka fixa på vägen dit eller hem. Annars får det bli på lördagkväll.
 
December är en hektisk månad, massor av måsten, möten, fester osv. Kolåsen kanske får mig att slappna av lite. Jag är inget fan av julen egentligen. Man gör det för barnen nu. Alla har sån stress, massa köpkrav osv. Det är inte bra för varken kropp eller själ. Hur kan det ha blivit en sån stress, något som man egentligen ska njuta av. Tur att det bara är en gång om året säger jag bara. Jag själv önskar mig ingenting mer än god hälsa och ett bra liv. Inga saker är egentligen till värde för mig. Jag uppskattar min familj, mina djur och mina vänner. Det räcker för mig.
 
Nyårslöften är det väl också dags att börja spåna på. Som vanligt är ett av mina mål att träna regelbundet och äta hälsosamt, måste ta tag i det. Hur svårt kan det vara egentligen. Är anmäld till tjejmilen 2018 igen, ska nog anmäla mig till något mer lopp också. Det är bra mål och man tävlar endast mot sig själv egentligen. Förra året var min sämsta tid någonsin och det ska jag banne mig slå nästa år!
 
Försöker tagga till här hemma med julmusik men det hjälper inte mycket. Det här året har varit mitt mest depressiva år någonsin och jag har aldrig mått så dåligt som jag har gjort iår. Men jag känner i kroppen att det går mot bättre tider. Det ska jag ta tillvara på.
 
Kanske Nöten (hunden) får en "lillasyster" nästa år, vem vet?!
 
God jul till er alla. Hoppas ingen behöver sitta ensam.
 
Stora kramar!
 
/ Zofia
Foto: Hanna Ericsson